2014 > 11

Härom morgonen såg jag att Buse fått en trollfläta i manen och blev jätteglad! Vadå, trollflätor? Jo, en trollfläta är en ofta förbluffande fin fläta i manen på hästen som plötsligt bara finns där utan att någon varit i stallet. Den har nästan alltid en ordentlig knut nedtill för att inte gå upp. Enligt gammal folktro så är det tomtar och småfolk som gör flätor på hästar som de tycker om och de skall bringa lycka och beskydd åt hästen så man skall inte ta bort dem.

Den första flätan jag såg var häromveckan, den var jättefin! Men vi var precis på väg till granngården som hade veterinären där och han skulle ta en titt på min gentleman också, så jag tog bort flätan av bara farten när jag borstade honom, så att han inte skulle se slarvig ut eller nåt. Sen ångrade jag mig när jag kom på att tomten kanske skulle ta illa upp för att jag förstört flätan. Jag bad om ursäkt och sa att jag gärna ville att Buse skulle få en ny fläta och så ställde jag dit en kopp kaffe och en pepparkaka på morgonen när jag gav hästarna frukost. Och några dagar senare hade han en ny, fin fläta som jag låtit sitta kvar.

Somliga säger att det blir så på en del hästar när de rullar sig och så kan det ju naturligtvis också vara. Fast är inte det lite tråkigt? Tanken på att det är småfolk i stallet som ser till hästarna om natten är värmande. Och en del flätor är riktiga konstverk. Livet är så magiskt som man tillåter det att vara! :-)

 

Visa hela inlägget »
Raggarn "flemar" för att det luktar gott! :-D Raggarn "flemar" för att det luktar gott! :-D

Igår var Buse (världens bästa häst för den som inte visste) hos veterinär/kiropraktor som rättade till en låsning i korsryggen på honom. Efter en behandling kan man ha ömma muskler och träningsvärk så jag gjorde en ny, mysig massageolja åt honom i mores, och den luktade sååååå gott! Han älskade den också. Jag låter alltid honom lukta på oljan, dels för att tala om vad som kommer, vad jag håller på med och för att se om han tycker att det är ok.

De andra hästarna gillade också doften som fanns kvar på mina händer efter att ha blandat oljan strax innan. De stack ut huvudet ur boxarna och luktade ivrigt på mina händer och ”flemade” när jag kom och sa god morgon.

Jag börjar med en vegetabilisk olja som bärarolja - ha som regel att aldrig använda rena eteriska oljor på vare sig djur eller människor om du inte fått specifika instruktioner om vilken olja du kan använda och i vilket sammanhang. Djur är mycket känsliga, inte minst hästar, det är lätt att missta sig på att de är tuffa och starka på grund av att de är så stora men de är fantastiska energivarelser, så behandla den egenskapen med stor respekt.

I en 100 ml flaska hade jag sedan ca 2 droppar av varje olja. De jag valde var:

Gran - värmande för trötta muskler, bra om man har ont i leder, ökar cirkulationen, bra vid reumatiska besvär t.ex.

Mejram - kramplösande, får spända muskler att släppa taget, även lugnande på sinnet.

Ingefära - suverän muskelolja för trötta, spända, frusna, ömma muskler och träningsvärk, speciellt nu när vintern kommer! Värmande, smärtlindrande, cirkulationsökande.

Vintergröna - doften man blir lätt beroende av, den luktar Jenka-tuggummi. Eller liniment om man så vill eftersom det är i det sammanhanget man oftast använder oljan. Används med försiktighet då den är mycket giftig att förtära i större mängd. Samma sak som med björkoljan som innehåller samma ämne som förutom att vara giftigt också är mycket verksamt som smärtstillande och antiinflammatoriskt, därav att det är en given ingrediens i liniment. Men en droppe räcker långt som vanligt och är ingen fara. 

Bergamott - är egentligen ingen muskelolja, men den är en injektion av solsken och glädje och det kan behövas idag när den första snön regnar ner och man står och är lite öm och stel i kroppen i en hage med lera och snömodd. Bergamotten är fantastiskt upplyftande och kärleksfullt på humöret. En älsklingsolja!

Buse stod och nosade länge och njutningsfullt och ville till och med slicka i sig oljan från mina händer. Jag stryker in oljan tunt, tunt på de ställen som behövs. Ingen hård massage behövs utan stryk in med lugna, djupa, kärleksfulla händer som lyssnar på vad mottagarens kropp säger. 

Den här oljan är precis lika mysigt värmande och avslappnande på människor kanske skall tilläggas!  ;-)

Visa hela inlägget »

Jag har funderat en del på kommentarer man ser mellan varven i olika inlägg och uttalanden, nämligen den att det är fel, fult eller oseriöst att ta betalt för tjänster som rör andlighet eller medialitet. ”Jag är medial och erbjuder avläsningar och vägledning, men jag skulle minsann aldrig ta betalt för det!”

Varför tycker man så? Varför tycker man att det man gör inte har ett värde? Varför klandrar man de som vet sitt värde och vågar ta betalt för sin insats? Är det den egna rädslan för otillräcklighet? Eller avundsjuka för att andra vågar följa sitt hjärta fullt ut och leva sin dröm?

Det är mycket intresse kring andlighet och medialitet. Det är många som känner en önskan att utvecklas och veta mer och det finns många olika grupper där man erbjuder sina tjänster eller lägger upp bilder på sig själv och vill bli avläst, det är helt ok om man ser det som ett utbyte i träningssyfte. Men vissa anser som sagt att det är fel och fult att ta betalt för andligt arbete, att det är en gåva som man skall dela med sig av gratis till alla som vill ta del av det. Däremot brukar man inte anse att samma sak gäller skådespelare, musiker eller konstnärer av någon anledning.  

De som arbetar professionellt med andlighet av olika slag brukar ha lagt ner mycket tid och mycket pengar på att utbilda sig och fortbilda sig på olika kurser. Vissa är födda med en gåva, andra får jobba mer för att öppna upp den kanalen men gemensamt är att alla har lagt ner mycket jobb på att träna och renodla sina kunskaper. Ofta behövs också ren kunskap från livet som sådant, en mogenhet som människa och själ. 

Genom att betala eller ge något annat i utbyte för den energi som ges skapas en viktig och nödvändig balans. Det som inte kostar något är heller inte värt något är en sanning som gäller i allra högsta grad här också. Den som tar betalt är också beredd att stå för kvalitet för sitt arbete. Om man jobbar gratis är chansen stor att den lön man vill ha är bekräftelse och den energin kan återspegla sig i arbetet. Därmed inte sagt att gratis vägledning inte är av hög kvalitet, självklart hjälper man ibland människor spontant när man känner att det behövs och då är kärleken att få hjälpa till det som väger upp balansen.  Jag har hållit mediala cirklar där alla gemensamt lägger en slant till hyran och fikat till exempel, bara för att jag tycker att det är roligt och jag får mycket positiv energi. Men eftersom jag inte tar betalt för min tid och insats så är jag en deltagare som alla andra och inte behöver prestera och leverera på samma sätt som när jag får betalt. Det kan vara en skön motvikt ibland.

Mikao Usui  hette den man som 1914 återupptäckte och förde in Reikin i samhället igen. Han skapade ett center där han lärde upp andra som var intresserade och ägnade sig sedan åt  att hängivet behandla människor på samhällets botten i Tokyos slum. Efter några år insåg han att det var något som var fel, väldigt fel. Han gjorde ju verkligen en god gärning som ljusarbetare, men han hamnade i en ond cirkel. De personer han behandlat tog inte läkandet på allvar, de tog inte ansvar för sig själv, sitt liv och sin kropp och fortsatte leva samma destruktiva liv som gjorde dem sjuka, det var ju bara att gå tillbaka och bli helad igen när det behövdes.  En del blev arga och tyckte att Usui hade förstört för dem när de blivit friska och inte kunde fortsätta tigga längre utan var tvungna att skaffa ett jobb. Hur fantastiskt arbetet än var så räckte det ju uppenbarligen inte hela vägen, det var något som saknades. Då bestämde Usui att alla behandlingar skall kosta något för att energin skall bli rätt och man skall finna ett värde i det man får. Man betalar efter förmåga, har man inga pengar så kan man hjälpa till med något praktiskt göromål som betalning. Men man skall ge något i utbyte, annars blir det fel. Anser man att något har ett värde så är man också beredd att ge något tillbaka.

Om du inte är beredd att ge något tillbaka till någon som avsätter tid och kraft för att hjälpa dig, vad förväntar du dig i utbyte, vad lägger du in för energi i det hela?

Om du känner att du inte vill ta betalt eller få något tillbaka för ditt arbete, varför tycker du att det du gör och kan inte är värdefullt? Varför ger du bort din kraft?  Risken är stor att du blir utbränd om du har ett mönster i att ge utan att få något tillbaka eftersom det ofta kan leda till att man blir utnyttjad för egen vinning och man är en magnet för energitjuvar. Gör du det enbart för att du tycker att det är kul och vet när det är dags att sätta gränser? Go ahead!

Om du verkligen är seriös och har en sådan kvalitet att du kan leva på det så kan du hjälpa så många fler med mycket mer kraft och hängivenhet. Men om du skall kunna köpa mat och betala din hyra så måste du få betalt för det du gör, precis som på vilket jobb som helst. 

Jag vill återigen påpeka att jag inte menar att man skall vara gniden och ta betalt för allt man gör, självklart skall man dela med sig av kärlek och glädje, det viktiga är att det finns en balans i utbytet av energin.

Det man ger ut kommer tillbaka. Som vanligt!

Namasté

Visa hela inlägget »

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Etikettmoln