I slutet av januari beställde jag en bänk. En jättefin bänk med "allt på". En röd. En riktig drömbänk. Jag har varit ivrig som ett barn och räknat ner dagarna till leveransen.

Jag har en röd bänk på Kenzai, den är varmt och nästan sensuellt röd, med struktur i lädret. Allt i rummet matchar bänken. Rött, orange och guld. Det är en varm och avslappnande känsla i rummet. Det är rätt viktigt att känna sig trygg och avslappnad för att verkligen kunna koppla av i en behandling.

Så jag köpte alltså en egen röd bänk att ha i Sollentuna, och i fredags kom den äntligen, efter en och en halv månads väntande och längtande. Och den var verkligen - röd.

Röd som på ett obehagligt sätt får en att tänka på Ronald McDonalds näsa.

Klarröd. Som på ett barnkalas. Och slät, precis som ovan nämna näsa. 

Jossan sa: oj, den var... röd. 

Johan försökte trösta mig och sa att det är i alla fall en väldigt glad bänk!

Jag svalde och försökte tänka positivt. Vi roddade och skruvade lite och konstaterade att den dessutom var hysteriskt lång. I min iver att välja *allt på* hade jag valt varianten med uppfällbart ryggstöd vilket uppenbarligen gjorde den avsevärt längre än normala bänkar. 

Vi lämnade den röda finlandsbåten en stund för att gå till Sollentuna C och äta sushi. Sushi gör det mesta i livet lite lättare. Fast jag hade dock varit tacksam om brickan haft en något annan färg än just klarröd. Tack som fan, jag blev just påmind om att jag lagt 20 000 på något med samma färg som brickorna i en lunchservering. Exlusiv känsla! Inte. 

Tillbaka på kliniken roddar vi lite mer och inser till slut att bänk-fan är så lång att den med nöd och näppe får plats. En Åsa och en sadelstol får däremot inte plats också. Med en klump i magen åker jag hem och ringer Tarsus. Med darrande röst säger jag till säljaren: jag har köpt en bänk av er som äntligen kom idag. Och... ALLT är fel... Buääääh! 

Han var lyckligtvis en mycket förstående man.

På fredag skickar dom en ny bänk.

En svart.

Normallång.

Jag kan verkligen se framför mig hur han gick ut i fikarummet uppe i Ö-vik och sa: Herregud, det ringde just ett fruntimmer från Fjollträsk som var hysteriskt uppriven över att färgen på bänken inte matchade behandlingsrummet.