Funderingar kring frågan om att ta betalt för andligt arbete

Jag har funderat en del på kommentarer man ser mellan varven i olika inlägg och uttalanden, nämligen den att det är fel, fult eller oseriöst att ta betalt för tjänster som rör andlighet eller medialitet. ”Jag är medial och erbjuder avläsningar och vägledning, men jag skulle minsann aldrig ta betalt för det!”

Varför tycker man så? Varför tycker man att det man gör inte har ett värde? Varför klandrar man de som vet sitt värde och vågar ta betalt för sin insats? Är det den egna rädslan för otillräcklighet? Eller avundsjuka för att andra vågar följa sitt hjärta fullt ut och leva sin dröm?

Det är mycket intresse kring andlighet och medialitet. Det är många som känner en önskan att utvecklas och veta mer och det finns många olika grupper där man erbjuder sina tjänster eller lägger upp bilder på sig själv och vill bli avläst, det är helt ok om man ser det som ett utbyte i träningssyfte. Men vissa anser som sagt att det är fel och fult att ta betalt för andligt arbete, att det är en gåva som man skall dela med sig av gratis till alla som vill ta del av det. Däremot brukar man inte anse att samma sak gäller skådespelare, musiker eller konstnärer av någon anledning.  

De som arbetar professionellt med andlighet av olika slag brukar ha lagt ner mycket tid och mycket pengar på att utbilda sig och fortbilda sig på olika kurser. Vissa är födda med en gåva, andra får jobba mer för att öppna upp den kanalen men gemensamt är att alla har lagt ner mycket jobb på att träna och renodla sina kunskaper. Ofta behövs också ren kunskap från livet som sådant, en mogenhet som människa och själ. 

Genom att betala eller ge något annat i utbyte för den energi som ges skapas en viktig och nödvändig balans. Det som inte kostar något är heller inte värt något är en sanning som gäller i allra högsta grad här också. Den som tar betalt är också beredd att stå för kvalitet för sitt arbete. Om man jobbar gratis är chansen stor att den lön man vill ha är bekräftelse och den energin kan återspegla sig i arbetet. Därmed inte sagt att gratis vägledning inte är av hög kvalitet, självklart hjälper man ibland människor spontant när man känner att det behövs och då är kärleken att få hjälpa till det som väger upp balansen.  Jag har hållit mediala cirklar där alla gemensamt lägger en slant till hyran och fikat till exempel, bara för att jag tycker att det är roligt och jag får mycket positiv energi. Men eftersom jag inte tar betalt för min tid och insats så är jag en deltagare som alla andra och inte behöver prestera och leverera på samma sätt som när jag får betalt. Det kan vara en skön motvikt ibland.

Mikao Usui  hette den man som 1914 återupptäckte och förde in Reikin i samhället igen. Han skapade ett center där han lärde upp andra som var intresserade och ägnade sig sedan åt  att hängivet behandla människor på samhällets botten i Tokyos slum. Efter några år insåg han att det var något som var fel, väldigt fel. Han gjorde ju verkligen en god gärning som ljusarbetare, men han hamnade i en ond cirkel. De personer han behandlat tog inte läkandet på allvar, de tog inte ansvar för sig själv, sitt liv och sin kropp och fortsatte leva samma destruktiva liv som gjorde dem sjuka, det var ju bara att gå tillbaka och bli helad igen när det behövdes.  En del blev arga och tyckte att Usui hade förstört för dem när de blivit friska och inte kunde fortsätta tigga längre utan var tvungna att skaffa ett jobb. Hur fantastiskt arbetet än var så räckte det ju uppenbarligen inte hela vägen, det var något som saknades. Då bestämde Usui att alla behandlingar skall kosta något för att energin skall bli rätt och man skall finna ett värde i det man får. Man betalar efter förmåga, har man inga pengar så kan man hjälpa till med något praktiskt göromål som betalning. Men man skall ge något i utbyte, annars blir det fel. Anser man att något har ett värde så är man också beredd att ge något tillbaka.

Om du inte är beredd att ge något tillbaka till någon som avsätter tid och kraft för att hjälpa dig, vad förväntar du dig i utbyte, vad lägger du in för energi i det hela?

Om du känner att du inte vill ta betalt eller få något tillbaka för ditt arbete, varför tycker du att det du gör och kan inte är värdefullt? Varför ger du bort din kraft?  Risken är stor att du blir utbränd om du har ett mönster i att ge utan att få något tillbaka eftersom det ofta kan leda till att man blir utnyttjad för egen vinning och man är en magnet för energitjuvar. Gör du det enbart för att du tycker att det är kul och vet när det är dags att sätta gränser? Go ahead!

Om du verkligen är seriös och har en sådan kvalitet att du kan leva på det så kan du hjälpa så många fler med mycket mer kraft och hängivenhet. Men om du skall kunna köpa mat och betala din hyra så måste du få betalt för det du gör, precis som på vilket jobb som helst. 

Jag vill återigen påpeka att jag inte menar att man skall vara gniden och ta betalt för allt man gör, självklart skall man dela med sig av kärlek och glädje, det viktiga är att det finns en balans i utbytet av energin.

Det man ger ut kommer tillbaka. Som vanligt!

Namasté

Kommentera gärna inlägget:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln