En solskenshistoria om kärlekens helande kraft <3

Mamma och jag <3 Mamma och jag <3

För två år sedan, två dagar innan jul gick min mammas man bort. 6 år tidigare hade de sålt radhuset i Stockholm och flyttat till ett jättemysigt hus i Flen där de stortrivdes. Mamma fick gå i förtidspension och Peter hade precis uppnått pensionsåldern så livet lekte och solen sken allt vad den orkade på dem. Tills beskedet kom att Peter hade cancer. Han kämpade på i flera år, överlevde sig själv flera gånger, stod med en fot på andra sidan titt som tätt. Han var inte alltid rolig att ha att göra med då vissa sjukdomar ofta kan göra att man blir ganska dum och elak. Så det var kämpiga år med en man som förvandlats till sur och tvär, ambulanser, sjukhusvistelser, oro, vanmakt, passning dygnet runt, väntan på det oundvikliga… Så till slut, den 22/12 2011, efter att ha legat mellan världarna i flera dagar gick han över till andra sidan. Han var inte kontakbar de sista dagarna men mamma satt och höll honom i handen och sjöng låtar han gillade, Owe Thörnqvist, då kände hon att han svagt kramade hennes hand.

Nu kunde man äntligen börja sörja på riktigt. Sörja att han var borta, sörja att de inte fick fortsätta dela sin dröm, tillåta sig vara arg på honom för att han var elak på slutet, även om det egentligen inte var han, utan sjukomen, sörja kampen och oron under sjukdomstiden. Ta nya tag i ett nytt liv.

Mamma märkte att hon började få svårt att andas, hon fick ofta ett tryck över bröstet och hon hade plötsligt jättedåligt flås och orkade knappt gå ut med hunden. Hon är normalt sett väldigt pigg och frisk. Till slut gick hon till läkaren som konstaterade att hon fått hjärtsvikt. Det kändes jättekonstigt, min mamma, svagt hjärta? Hon som är så stark! Hon klättrar runt och beskär äppelträd, skottar garagetaket, kör gräsklippare och snöslunga så det står härliga till och älskar att pyssla med sin vackra trädgård. Hon skall ta det lugnt och får absolut inte anstränga sig, hur skall det gå till?

Vi har ju länge gått i flyttankar och funderade på att det vore rätt skönt att flytta lite närmre henne så att man finns till hands om hon behöver hjälp. Vi hittade vårt drömställe  2 mil bort från henne i somras .Veckan innan vi flyttade dog plötsligt hennes hund, vapendragare, bästa vän och beskyddare Oscar, bara tre år gammal av hjärnhinneinflammation. Åh nej, inte mer sorg nu, det klarar inte hennes lilla hjärta! Jag var väldigt oroad och glad att vi snart var på plats,

Så till midsommar gick flyttlasset till Sörmland och hon har verkligen varit jätteglad att ha oss här i närheten av många skäl, både socialt och praktiskt. Och nu kommer det härliga - sen jag flyttade hit har hennes hjärta plötsligt blivit bättre och bättre, värdena har halverats på bara några månader. Och idag kom det överaskande beskedet från den senaste ultraljudsundersökningen: ditt hjärta har nu en helt normal funktion igen! Helt fantastiskt!

Så diagnosen är ju ganska enkel. Orsak: sorg. Botemedel: kärlek.

Kropp och själ sitter oundvikligen ihop. Känslor och tankar kan befästa sig som fysiska sjukdomar och om man inte ser till helheten behandlar man bara symtomen. Med hjälp av hjärtmedicin och kärleksfull gemenskap är hon nu på banan och kan skotta garagetaket igen! Livet är ett mirakel! <3

Etiketter: mirakel helande kärlek

Kommentera gärna inlägget:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln